Isens svaga punkter

Vatten i rörelse är den vanligaste orsaken till svaga och farliga områden.
Detta finns i sund, runt uddar, över grund och där vatten rinner in eller ut från sjön.
Särskilt farligt är det vid avlopp och  utsläpp där inga varningsmarkeringar finns.

Bryggor, broar,  vassar ger oftast svag is vid isläggningen.
Särskilt på våren då de tar upp solvärmen som sprids till isen.

Råkar är breda sprickor som bildas snabbt när isen utvidgar sig, framför allt på vårvintern.
Det finns som regel på samma ställe varje år.

Vindbrunnar är områden som fryser senare än omgivande vatten.
de hålls öppna av att det börjar blåsa.
Innan de fått bärig is är de fällor som är svåra att upptäcka.

Isrännor kan snabbt skära av en vik.
Svallen eftersnabba fartyg kan bryta isen till flak flera hundra meter från fartyget.

Minnesvers

Vass, råk, brygga, udde, avlopp ,utlopp, inlopp, sund, grund, vindbrunn

10 Isvettsregler

1. Ge dig aldrig ut ensam på isen. Dina kunskaper och din utrustning hjälper dig inte om du skadats eller drabbats av köldchock.
2. Ha alltid med dig säkerhetsutrustning, alltid isdubbar och på okänd is dessutom ispik, visselpipa, räddningslina och flythjälp i form av rätt packad ryggsäck med reservkläder i täta påsar. Ryggsäckens midjerem ska vara väl åtdragen. Ryggsäcken ska dessutom ha grenrem väl åtdragen. Ta med kompass, det kan bli dimma.
3. Isen kräver kunskap och vaksamhet.
4. Nylagda isar, snötäckta isar, skärgårsisar och porösa vårisar är särskilt förrädiska.
5. Saltvattenis är svagare än lika tjock sötvattenis.
6. Isen är svagare vid broar avlopp och bryggor samt där det är strömt som vid åmynningar, över grund, i smala sund, vid branta stränder och uddar.
7. Du kommer lätt ut på svag is om du åker skidor, spark eller cykel. Ju längre ut desto svårare räddning.
8. Låt inte barn vara på is utan tillsyn även vid små bäckar, åar, diken, vattentunnor etc.
9. Motorfordon får endast köra på godkänd isväg. Kör ej med snöskoter över is och snöbryggor utan att kontrollera hållfastigheten.Kör aldrig ensam och håll avstånd mellan skotrarna. Anpassa farten med hänsyn till  sikt och isförhållanden. Medför alltid säkerhetsutrustning enligt punkt 2.
10. Ha respekt för isen. Lär dig hur du räddar dig själv och andra. 
    

K.U.S 
"tre kom i håg"

Kunskap, utrustning, sällskap

Istermer

Apelsinskalsis

En isyta med mer eller mindre stora porer. En underavdelning är knäckebrödsis. [Rydberg, GLSK 2002].

Benknäckaris

Stort avstånd, 1-3 dm, mellan överis och underis. Sällsynt men mycket farlig. [Gezelius].

Blankis

Nästan detsamma som glanskis, som dock är ett mera uttrycksfullt ord. [Gezelius].

Fräthål

Är tecken på strömmande vatten. Initieras ofta av ojämnheter i isen, t. ex. luftinneslutningar, småsprickor m.m., där det varmare strömmande vattnet kan påbörja upplösning av isen. De första tecknen på fräthål kan vara mörka fläckar på en ljusare isyta. [Gezelius].

Glanskis

Avser främst kärnis helt opåverkad av snö och regn med en slät och blank yta. Frånsett ett sjungande ljud glider skridskon helt tyst - utan klapper eller skrammel - över glanskisen. Någon gång kan dock regn eller snö på kärnisen återfrysa och ytan bli så hård, slät och blank att den blir likvärdig med glanskisens. [Gezelius].

Glasis

Är en mycket tunn överis med luft under. Smärre partier är oftast ofarliga och hindrar knappast skridskoåkning. [Gezelius].

Isskjutning

Kan uppstå genom att isen påverkas rent mekaniskt av vind, vågor och kanske strömmar. Det kan också bero på upprepade temperaturväxlingar som orsakar krympningar och utvidgningar av isen. Ger upphov till packis, råkar, m.m. [Gezelius].

Knagglig is

Uppstår ur snö eller snöfläckar, som inte hunnit stöpas ned fullständigt då kylan återkommer. Även fotspår och skidspår i snön ger knaggel, som oftast inte försvinner från isen förrän den går upp. Lång färd på knaggel tröttar knän och muskler. [Gezelius].

Kärnis

Bildas ur ett tunt ytskikt genom istillväxt nedåt i vattnet. Isen blir mycket ren med homogen struktur och föga luftinblandning. Den är klar och genomsynlig och ser därför nästan svart ut mot vattnet. Hållfastheten är god och ytan håller sig länge vid töväder. Genom att den är svart påverkas den däremot snabbare (än snöis) vid starkt solsken på våren. Vid 3-7 cm tjocklek har kärnisen en kraftig klang som hörs vid varje skridskoskär. Tonen stiger vid sjunkande istjocklek. [Gezelius].

Landlös is

Is som inte når ända in till stranden. Förekommer om våren och vid långvarigt töväder. Vid bryggor eller branta berghällar kan det vara lättare att komma ut på isen. Plankor, trädstammar, uthängande träd kan också användas. [Gezelius].

Landkalv

Är en smal sträng åkbar is närmast en strand. Den är slät och jämn trots att isen längre ut är ojämn och snötäckt. [Rydberg, GLSK 2002].

Marmoris

Stöpisen kan ibland ha ett utseende med mjuka gråa svarta mönster (jämför stöpis). [Rydberg, GLSK 2002].

Mesostis

Mjuk is i vilken skridskoskenan sjunker ned. [Gezelius].

Packis

Is som genom vågor och vind knäckts till stora och små flak, som sedan skjutits ihop till ofta höga isvallar eller andra formationer. [Gezelius].

Rimfrost

Rimfrost på is bildas då ytan genom utstrålning blivit under 0° och då luftfuktigheten är relativt hög, nära 100%. Ofta vackra kristaller. [Gezelius].

Råk

En ibland flera meter bred spricka mellan två isområden, ibland en långsträckt veckbildning i isen orsakad av isskjutning. I första fallet används också mera distinkt släppråk, i andra fallet råk. Många råkar återkommer år från år på samma ställen. [Gezelius].

Snöis

Bildas då det snöar i vattnet samtidigt som isläggning sker (jämför stöpis). [Rydberg, GLSK 2002].

Stöpis

Bildas ur snösörja eller vatten med snöinblandning antingen direkt i vattenytan eller ovanpå befintlig kärnis. Har sämre bärighet och yta än kärnisen. [Gezelius]. Stöpisen är grå eller vit eftersom den innehåller små bubblor av luft. Den har en svagare klang än kärnisen och kan vara nästan stum. Stöpisen kan bildas på tre sätt: ur ett snötäcke ovanpå isen som vid regn eller tö smälter (stöper) ner till en vattenblandad snösörja som sedan fryser. Eller genom att isen tyngs ned av ett snötäcke så att vatten tränger upp och blandar sog med snön. Eller genom att det snöar i vattnet samtidigt som isläggning sker (kan då också kallas för snöis). [Rydberg, GLSK 2002].

Svallis

Ofta genomskinlig och vågig is, som bildas då vatten rinner fram i tunna skikt och fryser ovanpå tidigare bildad is. Kan bildas t.ex. då regn- eller smältvatten från en bergssluttning rinner ut över en isbelagd sjö, särskilt vid upprepade växlingar mellan plus- och minusgrader. [Gezelius].

Tallriksis

Bildas av issörja som har klumpat ihop sig och frusit samman till små runda flak, ca 0,5-1 meter i diameter. Dessa flak kan dämpa vågorna och frysa ihop med uppstående vita kanter dem emellan, därav namnet. Tallriksis anses även kunna uppkomma ur uppfluten bottenis. Tallriksis kan vara skapligt åkbar, men är oftast ej njutbar. [Gezelius].

Vrakis

Är en is som består av sönderbrutna småflak, vilka frusit samman. [Rydberg, GLSK 2002].

Överis

Is ovanpå ett vattenskikt med bärig is underst. När överisen är endast bitvis bärig är den farlig för skridskoåkaren, eftersom han kan köra fast, falla eller slå sig. Överis uppstår då stöp eller vatten ovanpå gammal is inte har hunnit bli helt genomfrusen. Efter ytterligare något kallt dygn sker fullständig genomfrysning och faran är över. Mycket tunn överis med luft under kallas glasis. [Gezelius].

Istermer grundat på Rolf Gezelius bok Långfärdsåkning på skridskor, Wahlströms, ISBN 91-32-32111-2. Eller annan [källa].

Lite matematik för skridskoturer